Där på gatan i det nybyggda villaområdet i början på 70-talet. Det är sommar, varmt och det gyllene kvällsljuset i juli  omfamnar så att alla vassa kanter slätas ut. Flickan är sju år och hennes gyllene lockar lyser som en gloria runt huvudet. Hon och kompisarna har lekt ute på gatan hela dagen.

Nu är allt lugnt och stilla, hon sitter på en låg stenmur. Över axeln har hon sin röda väska. Den är fin och blank, den har ett spänne som är guldigt på kanten och har röd emalj mitt i. Hon stryker sin hand över väskan och öppnar den. Inuti ligger två små stenar, en fjäder och en liten nagellacksflaska.  I morgon kanske bästa kompisen får låna den, men bara kanske, hon har fått den i  födelsedagspresent av mamma och pappa.
 
Jag har kvar min röda väska, och nu hänger den här på en stol i mitt behandlingsrum. Den har hängt med i alla år, varit borta i perioder men alltid dykt upp igen. Mina barn har lekt med den. Jag tänker att den innehåller väldigt mycket. Den är början och ursprunget, den håller både glädje och sorg, allt det som händer och formar en när man är barn. Den är röd som Rotchakrat och Moder Jord. Jag tror att vi alla har vår röda väska med oss och att det ofta är i den man börjar titta när saker skaver eller när man vill börja hitta sig själv och sitt sanna jag. Så har det varit för mig.

Välkommen att titta in på min hemsida, jag är glad över att du är här.